Kråkslottet

 

 

Tycker så synd om min syster nu.. även fast att jag kanske inte hade för stora förväntningar över detta. Men ändå..

 

Jag vet ju själv precis hur det känns och bli övergiven, dumpad är ett sämre ord. I början kändes det som om man skulle dö, nu inser man bara att alla tankarna spelade ett spratt med känslorna. Och tiden läker faktiskt alla sår, om man tillåter den att göra det. Det går inte att sitta inne och tro att man kommer må bättre. Man måste ut bland annat folk och göra sådant som gör att man känner glädje igen..

 

För tillfället känns det jävligt bra att vara singel. Det är ju som att köpa lösgodis, det finns alldeles för mycket att välja i mellan ;) På vintern är det dock ganska tråkigt.. men då är man ju redan deprimerad pga vädret så det är ju skit samma :P